falskhet

Har funderat i natt...
(vet att jag brukar fundera men inatt något mer)
Låg och försökte vända och vrida på hur jag känner det och hur andra känner det...
Om det är så att jag tolkar mer än vad som är meningen i en mening eller i ett handlande...

Har alltid haft svårt att lita på människor och tror oftast att det finns en baktanke med allt...
Om någon säger något snällt eller ger mig en komplimang blir jag genast misstänksam och tror att de ljuger eller vill ha något...
Har svårt för folk som för mig bakom ljuset och inte berättar som det är...
Blir väldigt ledsen och nere om någon jag tycker om far med osanning eller håller undan information som är väsentlig...

Så tillbaka till natten...
Låg i alla fall och funderade på hur jag kunde ändra på mig...
Hur jag skulle kunna tänka på andra sätt...
Hur jag kunde ändra mitt sätt att vara och bete mig...
Om det är så att jag signalerar mitt misstroende utåt...
(koncentrerade mig enbart på mina fel och brister)

Kom på en del lösningar, men skulle behöva hjälp av någon känner jag...
Men så fort jag litar på någon och börjar få en lösning händer något och jag är tillbaka på noll igen...

Varför blir det så???

Är jag en mycket urusel människokännare eller har jag bara otur???