Årets första "Allsång"

Sommar, sol och allsång. Undra om jag hinner upp för att vara med live?
MEN, just nu röstar jag för att Carola ska ge f-n i att förstöra en så vacker låt...Varför får hon hållas? Hon har ju en jättefin röst men inte göra covers på mina favoritlåtar...
MozART, var roliga, The Ark är The Ark, Anna Bergendahl har en härlig röst men nada annat, med Robban Broberg-hyllningen inser jag att han är en ordvrängare av värsta sorten, underbara texter.
Men, men med Allsång är det sommar

Hemma igen...

Tillbringade helgen uppe i Stockholm...
Skönt...

Midsommarafton var vi ute på Oxnö och där bara var vi. Låg på en klippa och njöt av livet och picknick. Hur gott som helst, jag var bara lite rastlös...
Midsommardagen blev sen, åt inte frukost förrän tolv, ups... Sen träffade jag älskade J och pratade med henne, handlade, pratade lite till och tog en fika. Skönt att få ta hand om henne lite.
Söndagen blev IKEAbesök, vilket misstag, fy fan va folk. Men, men. Efter det var det lång väg tillbaka till hemmet. Stannade dock och till i Vimmerby och snackade lite med moster.

Alla hemma... Allt perfekt eller???

Har hämtat Liten nu. Hon ligger i sin säng och sover. Precis där hon ska vara. Hon är mitt allt och borde alltid vara hos mig...
Katterna har hittat hem efter sin lilla utflykt. Trodde inte jag skulle sakna dem när de var borta, men det var tomt i sängen...

Så, är mitt liv perfekt? Just precis nu är det nog det. Ligger i soffan med en katt på varje sida. Jag hör Julia snarka från sin säng. Så precis just i denna stund är jag lycklig.

Men å andra sidan händer det inte så ofta. Är mycket i mina tankar just. Många saker, många "måsten", många "ska bara" och många "tänk om". Vet att allt för eller senare ska lösa sig, men vägen dit känns lite lång just nu och det är många gupp på vägen som stör...

På torsdagkväll åker jag till Sthlm, lämnar Dottern till hennes far på vägen (hon blir borta i över tre veckor, då är inte livet perfekt längre). Ska försöka hinna med att träffa A och T. Men framför allt ska jag krama på J. Hon behöver det, jag behöver det. Hon ska inte vara utan mig i sin sorg... Har gått över en vecka nu, helt ofattbart...

Annars är det dåligt med planer som är spikade, finns en del som flyter och som beror på...
Astrid Lindgrens värld med K och hans barn (när?)
High Caparall
Skansen, Grönan, Gamla stan
Stugan (bokad men ändrad...)
Semester med C och hennes barn (inställd som det ser ut, får inte ihop pengarna)
Semester med J och E (inställd, syeter bortrest)

Nä, nu ska jag leta resa... Ska iväg på något mysigt ställe med Dottern v44, vem vill med?

LYCKLIGA!

Så var de då gifta...
Eftersom jag jobbade fick jag se allt på nyheterna i efterhand. Men vad gör väl det...
Det var väldigt vackert och hon är väldigt tjusig våran Kronprinsessa...
Alla ser glada och lyckliga ut. Hoppas att det får förbli så...

Men frågan kvarstår...
VART ÄR MIN DRÖMPRINS?

Tid

VARFÖR I HELVETE SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT PASSA TIDEN???

Igår

Igår kväll när vi kom hem från jobbet, kröp jag och Dottern upp i soffan och tittade på konserten för Kronprinsessparet på T V. Vilken härlig konsert. Vilka artister. Men absolut bäst var de två som sjöng solo för de lyckliga tu utan att staka sig och utan att skrämmas. HUlt underbara. Visst rann det en tår längs mina kinder...

Dotterns kommentarer varje gång Kronprinsessan sågs i bild var: "Mamma, vad snygg hon är" "Mamma, vad vacker hon är" "Mamma, hon ser riktigt lycklig ut"
Och när Prins Daniel kom i bild: "Men mamma, varför ser han så stel ut?"

Skolavslutning

Första skolavslutningen för Dottern.
Slutade F-klass. Till hösten börjar allvaret och hon blir förstakladdare...
Då har jag ingen liten tjej längre...
Tänk vad fort tiden går.

R.I.P.

Livet.

Varför tar det slut så fort för vissa?
Vad är det för mening med det när det tar så unga människor?
Varför var det din tur?
Varför?
Varför?
Varför?

Som stor troende av ödet blir jag extra fundersam på vad livet går ut på när underbara människor försvinner från jorden alldeles för tidigt. Ödet styr och ställer med våra liv, men varför måste man dö ung? Hur kan man vara "klar" med sitt liv när man nyss fyllt tjugo? Har man redag fyllt sin del av universum redan då? Och vad kommer det för gott av detta? Vad var meningen?

Livet

Varför tar det slut så fort för vissa?
Vem bestämmer när det är dags?
Varför får vissa så liten tid på jorden?

"Änglar finns och de är många" i onsdags blev det en till.
Vila i frid Jonna, du är saknad.
Vi ses i Nangijala.

Bebis

Såg idag att Lena hade fått sin bebis... (bara en månad sent..)
Stort grattis till henne och hennes nya familj.

Nu så...

Äntligen tillbaka i cyberrymden. Har fått tillbaka telefonen. HURRA!!!

Sjuk

Då har man blivit sjuklig...
Har varit på kontroller hos husläkaren och han verkar allt annat än nöjd...
Fick först en massa avsvällande och lugnande och sen kortison. Nu senast blev det järntabletter. Har tydligen blodbrist...

"Symtom på blodbrist
Du känner dig trött och är lite blek. Kraftigare blodbrist gör dig yr och andfådd. Du får hjärtklappning, huvudvärk och öronsus.
Du kan ha lindriga besvär även vid kraftig blodbrist. Det beror på att kroppen hinner vänja sig när blodvärdet minskar långsamt."

Så nu har jag ännu fler biverkningar...
Fick typ alla som man kunde få av kortisonet och det blev inte bättre nu med järntabletterna. Och för att riktigt mysa till det så gillar inte min kropp att bli drogad på detta sätt.

Den 14e ska jag till stora sjukhuset för en massa provtagning, röntgen och någon annan undersökning. Så nu är det bara att vänta och se om det blir nödslakt eller om jag får överleva sommaren...
Skönt ska det bli att få ordning på kroppen i alla fall. Har gått på tok för länge med värkande liv...