Alla hemma... Allt perfekt eller???

Har hämtat Liten nu. Hon ligger i sin säng och sover. Precis där hon ska vara. Hon är mitt allt och borde alltid vara hos mig...
Katterna har hittat hem efter sin lilla utflykt. Trodde inte jag skulle sakna dem när de var borta, men det var tomt i sängen...

Så, är mitt liv perfekt? Just precis nu är det nog det. Ligger i soffan med en katt på varje sida. Jag hör Julia snarka från sin säng. Så precis just i denna stund är jag lycklig.

Men å andra sidan händer det inte så ofta. Är mycket i mina tankar just. Många saker, många "måsten", många "ska bara" och många "tänk om". Vet att allt för eller senare ska lösa sig, men vägen dit känns lite lång just nu och det är många gupp på vägen som stör...

På torsdagkväll åker jag till Sthlm, lämnar Dottern till hennes far på vägen (hon blir borta i över tre veckor, då är inte livet perfekt längre). Ska försöka hinna med att träffa A och T. Men framför allt ska jag krama på J. Hon behöver det, jag behöver det. Hon ska inte vara utan mig i sin sorg... Har gått över en vecka nu, helt ofattbart...

Annars är det dåligt med planer som är spikade, finns en del som flyter och som beror på...
Astrid Lindgrens värld med K och hans barn (när?)
High Caparall
Skansen, Grönan, Gamla stan
Stugan (bokad men ändrad...)
Semester med C och hennes barn (inställd som det ser ut, får inte ihop pengarna)
Semester med J och E (inställd, syeter bortrest)

Nä, nu ska jag leta resa... Ska iväg på något mysigt ställe med Dottern v44, vem vill med?