Tänk vad fort åtta år kan gå...

Satt igår och åt middag med en person som jag träffat en gång innan i mitt liv och det var för sju eller åtta år sedan...
Igår sågs vi alltså för andra gången och denna underbara person känns som om hon alltid funnits i mitt liv. Vi pratade om våra liv och hur vi hade/har det och vad som hänt och varför. Känner mig sorgsen över att vi inte höll kontakten då på den tiden, tänkt vilket stöd och vilken hjälp vi kunnat vara för varann.
Men då var då och nu är nu...
Denna gången kanske vi lyckas, skam den som ger sig...